God Jul, kära läsare!

Precis som förra året är det städat (med den så kallade hartassen, det vill säga slarvigt. Dammtussarna hopar sig under mattan så de inte syns) - och plastgranen är klädd. Denna jul har Stora-syster fått sin vilja igenom till slut: granen är vit med silverdekorationer. Den lyser som ett frost-fyrverkeri i sin hörna.

Vit.

När jag gick en utbildning i KBT-terapi för flera år sedan, berättade huvudläraren att just kring jul brukade väntrummet på hans akut vara fullt av deprimerade och ångestfulla kvinnor. De grät förtvivlat eller satt bara apatiskt stirrande. Vad var felet? Jo, julstressen. På allvar. Julgardiner, sillinläggningar, kakor, julklappar, juldukar och en strid ström av släktingar som skulle underhållas och bjudas på än det ena, än det andra. I sann KBT-anda fick damerna öva sig i att låta bli att stryka julgardinerna, låta bli att putsa fönster och skita i den hemgjorda syltan och handla på ICA istället. Men... det var svårt. För hemma fanns det män och svärmödrar som klagade och som inte på några villkors vis ville äta köpe-sylta och industri-pepparkakor.

Köpe-kakor går också bra!

Julaftonens slutsats: skit i att vara perfekt! Gör som jag just nu: gästerna kommer om en liten stund, men jag bloggar ändå. Och på köksduken är det en bauta-fläck. Och paketen - de är nästan ännu knöligare än förra julen, om det nu är möjligt...


God Jul, kära läsare!!


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner