söndag 28 december 2014

Poesi och toalettstolar

L'art pour l'art - är det någon av mina läsare som vet vad det är? Antar det. Det är franska och betyder ungefär "konst för konstens skull". Det vill säga att konst - riktig konst - ska skapas för sin egen skull, inte för vinnings skull, inte för att uppnå berömmelse och ryktbarhet eller av något annat, dolt skäl. Tavlan ska målas bara för att konstnären vill uttrycka något. Musikstycket ska komponeras och romanen skrivas bara därför att dess upphovsman vill - av hela sitt hjärta. Inte för att han/hon vill tjäna pengar eller ställa sig in hos någon sponsor eller mecenat. Skapandets källa ska vara skapandets glädje, eller tvång - i sig. L'art pour l'art.


Vincent van Gogh målade för att hans själ behövde det.
Han lär inte ha sålt en enda tavla under sin livstid.

Konst som tillkommit av andra skäl än lusten/behovet av att skapa, är den sämre? Mindre värd? Mindre vacker? Ja, jag tycker nog det. Böcker som är skrivna med avsikten att bli kioskvältande bestsellers är ofta stilistiskt slätstrukna och ointressanta. Som läsare märker man snart att författaren skrivit med vinst i sikte. Samma sak gäller konst och musik. Det hörs och känns, när det ligger beräkning bakom.


Andy Warhol med sin Brillobox.
Enligt min mening konst med vinst-syfte.

Men - denna högt ställda etik med krav på att bara skapa "sann" konst - hur går det ihop med att konstnären/författaren/komponisten måste leva också? Även en skapande konstnär måste ju äta, bo och klä sig. Och det finns väl inga yrken som har en sådan usel timpenning som de skapande konstnärerna?


Kan vara dyr i drift...

Fjärrvärme-växlaren i mitt hus gick sönder för en månad sedan. Det brusade som ett mäktigt vattenfall från pannrummet i källaren och vattnet i kranarna var så kokhett att det stod ångmoln ur vask och tvättställ. Jag blev rädd och ringde till en jour-montör. Han dök upp - visserligen på natten - tittade på värmeväxlaren och konstaterade att något inte var som det skulle. Vi bestämde att han skulle beställa en ny värmeväxlare. Besöket, som tog lite mer än en halvtimme, kostade närmare 4000 kronor. Samma sak när min toalett krånglade i höstas. Ett hembesök för att inspektera den trilskande vita stolen skulle kosta närmare 5000.


Hög timpenning? Knappast.

Hur mycket kan poeter som Bruno K Öijer eller Tomas Tranströmer räkna med i timlön? Eller en romanförfattare som Stig Larsson? Eller en dramatiker som Martina Montelius? Det tar lång tid att skriva en dikt, en prosatext och en teaterpjäs. Iallafall om den ska bli bra och i så hög utsträckning som möjligt likna den inre vision som upphovsmannen hade från början. Det krävs omarbetningar, omskrivningar i det oändliga, för att till slut uppnå det där destillatet som är det färdiga verket. Om det nu någonsin blir "färdigt".

Om man hör till den här gruppen med mikroskopiskt liten timlön - vad gör man?

1. Man håller fanan högt och destillerar - och svälter.
2. Man skaffar sig någon sorts försörjning - t. ex. krattar på kyrkogårdar eller delar ut reklam och försöker destillera på lediga stunder - om man orkar.
3. Man säljer sig till en betalande sponsor och lyder hans order och skapar bara det som han/hon vill betala för. (Förutsatt att det finns någon intresserad sponsor.)
4. Man ger upp. Slutar skapa. Slutar kämpa.

Jag hoppas att det nya året 2015 blir ett vänligt och bra år. Och att vår värld börjar förstå vad som är viktigt och värdefullt. På riktigt och i längden.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar