Sommarstängt

Sommarfika i bersån.

I förra veckan gick jag in på en hemsida för att studera en verksamhet där man erbjuder telefon-stöd för äldre som mår psykiskt dåligt. Hit kan man ringa när man känner sig deprimerad, ensam eller missförstådd. (Eller panikslagen och galen av förtvivlan eller klar för final - dessa sista tre stod förstås inte på hemsidan.) Telefonstödet är öppet på vardagar mellan 10 och 15. Kvällar, nätter och helger finns det ingen som svarar i andra ändan av luren. Och skulle man börja må dåligt under sommaren - då när alla är så lyckliga och grillar i sina trädgårdar - då finns det inte heller någon som lyfter äldreluren och svarar, för då är telefonstödet sommarstängt. I nästan två månader får man vänta om man skulle börja må "senior-dåligt" under semestern.

Fest i trädgården.

Varför är telefonstödet stängt? Är risken för depression, uppgivenhet och suicid mindre under helger och sommar? Klarar folk sig bättre på egen hand då? Svaret är tyvärr ett rungande NEJ. Det är precis tvärtom. Det är under helger - särskilt storhelger som jul och midsommar - och under sommaren som folk mår som allra sämst. Det är just då som kontrasten mellan det egna livet och det där ideala livet med vänner, fester, kärlek, lycka, gulliga barnbarn och bullar i hammocken blir så skriande och smärtsamt skarp.

Att det är så - det vet alla. Det finns statistik som talar sitt tydliga språk. Men hur tänker man då, när man stänger "äldre-luren" en stor del av sommaren? Man tänker nog inte så mycket. Eller rättare sagt, man kan inte tänka så mycket, eftersom "äldre-luren" bemannas av volontärer. Och volontärer är inte som vanliga anställda, tvungna att ställa upp. Om volontärerna vill njuta av sin sommar och äta bullar i hammocken med barnbarnen - då får det bli så. För så här är det: volontärer jobbar gratis. De arbetar endast av sin goda vilja. De kräver inget i gengäld. Därför kan man heller inte ställa krav på dem. Den goda viljan är frivillig. Och behöver den goda viljan ta en paus - so be it. Inga rättigheter, heller inga skyldigheter.

Att hjälpa gulliga bebisar
och snälla gamlingar är säkert roligt.

Men tänk om någon 70-plussare börjar må riktigt senior-dåligt och ringer till den här telefon-stödslinjen - mitt i juli när solen gassar och alla njuter? Eller kanske någon 85-plussare ringer en sen kväll och känner att han/hon inte orkar leva längre? "Välkommen! Du har kommit till XX-linjen. Tyvärr kan vi inte ta emot ditt samtal just nu på grund av semesterstängning. Vi ber dig återkomma efter den XX i X. Vid allvarligare tillstånd rekommenderar vi dig att kontakta din vårdcentral och i brådskande fall din närmaste psykiatriska mottagning. Välkommen åter!"

Slutsats: bemanna "Äldre-luren" med utbildad och avlönad professionell personal, alla dagar i veckan, året runt. Det skulle öka tryggheten, det skulle kännas som en utsträckt hand, något att hålla sig fast i när mörkret faller.

(PS. Heja Tyskland i kvällens VM-final! Jag tippar 3-2 till Tyskland.)


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner