Humor - är det roligt?

Är det skillnad på kvinnlig och manlig humor? Är män roligare än kvinnor? Det har nyligen varit en ganska het konflikt på stand-up-arenan om just denna frågeställning. En ledande manlig komiker menar att kvinnor faktiskt inte är lika roliga som män - åtminstone drar de inte lika mycket publik. Påstår han.

Sissela Kyle - rolig!!

Jag tror att han har fel. Möjligen drar kvinnor inte lika stor manlig publik (vilket de förstås borde göra). Är det så att män skrattar åt män och kvinnor skrattar åt kvinnor? Om så är fallet, är det väldigt synd, eftersom man lär sig så oerhört mycket om en människa genom att betrakta den människans humor. Man lär sig vad just den människan tar på allvar och vilka känslor, åsikter och övertygelser han/hon har. Det man väljer att skämta om, visar verkligen vem man är.

Blev det fel nu??

Woody Allen till exempel - en av mina favvisar - skojar mycket om ångest (prestations-, erotik- och hävda-sig-bland-andra-män-ångest), säkert beroende på att han själv är en grubblande och ångestbenägen person. Och vad är roligare än att skratta med andra som upplevt samma sak? Det finns en scen i hans berömda film Annie Hall där han väntar besök av en kvinna han avser att stöta på. Men - vad ska ha lägga på sin skivspelare? Djupsinnigt klassiskt med nya Wienskolan? Eller cool, sofistikerad westcoast-jazz? Den stackars Woody springer förtvivlat fram och tillbaka och byter skiva, om och om igen - ända tills det ringer på dörren. Ångesten är ett faktum - valde han rätt? Blir hon imponerad nu? Eller blev det fel?? Och jag skrattar för jag känner så väl igen mig. I osäkerheten. I behovet att behaga. I önskan att visa sig från sin allra mest intressanta sida - vilken det nu är...

Solsidan. Johan Rheborg (Fredde)
i ett våldsamt anfall av hypykondri.

I ett avsnitt av TV-serien Solsidan får en av huvudpersonerna, Fredde, plötsligt för sig att han nog drabbats av en dödlig, galopperande ändtarmscancer. Till varje pris vill han bli undersökt - men det får på inga villkors vis göra ont. Och svaret vill han självklart inte veta. Kanske. Inte än iallafall.

Jag skrattar så tårarna rinner. Inte bara för att det är så roligt, utan av igenkännande. Och bakom anar man det stora allvaret. Skrattet mot den svarta bakgrunden; allas vår skräck för sjukdom och död.
Och för åldrandet och kroppens förfall. Kan en kvinna skoja så? Vem är lika rolig som Johan Rheborg, fast på kvinnors vis? Jo - jag vet! En som också är med i Solsidan: Mia Skäringer!

Anna (Mia Skäringer)
- de elaka kommentarernas absoluta mästarinna.

Finns det människor som inte har någon humor? Jag tror faktiskt det. Sådana människor är skrämmande just för att de är så svåra att lära känna. De har stängt om sig och öppnar inte dörren. Vill de inte öppna? Eller kan de inte?


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner