| När man hanterar en hammare syns det vad man gör! |
Vad en snickare åstadkommer, det syns. Det bullrar, det brummar och det hamrar. Och så växer det fram en skapelse i trä. Och alla kan se vad det ska bli. Ett hus! En veranda! Ett lusthus! Och alla applåderar. Och tänk på alla TV-program där det byggs och hamras och donas med redskap av alla de slag: Arga snickaren, Äntligen hemma, Bygglov, Simon & Thomas... Läkarna på akuten ser inte fram emot vårens säsonsstarter för självbyggeri-programmen; kliniken blir full av herrar i alla åldrar som sågat av sig fingrar, spikat sig i foten eller ramlat ner från byggnadsställningar.
| Ett offer för Äntligen hemma. |
Samma sak är det med alla trädgårdsprogram - fast då är det damerna som hamnar på akuten. Med ryggskott eller en spade som klippt av tårna. Uppfinningsrikedomen är oändlig och antalet program likaså. Rabatter, buskage, blomsterarrangemang, spaljéer, stenpartier och hängamplar. Det bullrar, det brummar och det skvätter. Och så växer det fram en skapelse i grönt. Och alla kan se vad det ska bli. En formklippt häck! En myshörna! En pergola! Halleluja!
| När man har en spade syns det vad man gör. |
Men om det man åstadkommer inte går att se med ögonen - är det mindre värt då? Om det inte bullrar och brummar och skvätter - är det inte lika värdefullt då? Inte lika viktigt? Tydligen inte.
Att tänka, filosofera, resonera och diskutera - det syns inte. Det bullrar inte (kan göra...) Och den som utövar hamnar sällan eller aldrig på akuten. Men är det mindre viktigt för det? Nej! Men - det är svårare att bedöma och att mäta och jag tror att det är därför som det heller inte möts med samma uppskattning och bekräftelse.
| Ångest... fattar noll... |
Min make och jag var på ByggMax idag för att handla. I affären fick vi hjälp av en försäljare. Han fungerade som ett slags "personal shopper". Maken och försäljaren resonerade om bits och kilar, om foder, karmar och japan-spackel. Jag drog varuvagnen och lastade på alla dessa saker som jag inte har en aning om vare sig vad de heter eller vad de ska användas till - full av beundran över allt detta kunnande. Nu på kvällen när jag skriver min bloggtext, undrar jag om försäljaren som kunde allt detta om bits och foder, karmar och japan-spackel skulle vara lika full av beundran över mina tankar och mitt filosoferande. Jag tror inte det, tyvärr. Det jag är bra på, är för abstrakt. Resultatet av mina tankar blir varken en myshörna eller en friggebod...
PS-Fråga: är det därför som kognitiv beteendeterapi (KBT) blivit så poppis - eftersom man får "redskap" och "verktyg" för att hantera sina psykiska problem?
PS-Förslag: det är för många bygg- och trädgårdsprogram i TV. Varför inte äntligen introducera Filosofilov, Äntligen teologi och Arga tänkaren?
| Ann Heberlein - självklar programledare i Äntligen teologi. |
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar