| Ibland blir komplicerade texter extra smärtsamma... |
Hur är det egentligen? Går allt att formulera på ett enkelt och lättfattligt sätt? Så att alla kan förstå? Eller är det faktiskt så, att vissa saker är mer komplicerade och därför måste beskrivas på ett komplicerat sätt? Ett enkelt språk för enkla tankar alltså. Och ett svårare språk för mera komplexa tankar. Är det så?
| Mindre komplicerade texter gör mindre ont. |
Jag vill inte tro det. Och jag har iallafall många - otaliga - exempel på att enkla tankar kan beskrivas på ett så komplicerat sätt att ingen människa kan begripa vad det handlar om. Den andra varianten - att komplexa tankar uttrycks på ett sådant sätt att alla kan förstå - har jag dock inte så många exempel på. Tyvärr.
Jag tycker så här: verkligt mästerskap visar sig just i förmågan att uttrycka det svåra på ett enkelt och lättfattligt sätt. Men jag tror att väldigt många människor lever i övertygelsen (jag menar förstås egentligen villfarelsen) att det är "finare" att skriva komplicerat och krångligt. De tror att man verkar mera intelligent då. Mera bildad och påläst. Man är inte "vem som helst" minsann. Och det man skriver är inte avsett för "kreti och pleti", minsann.
Det vanligaste sättet att krångla till det på, är att skriva långa meningar utan punkt och kommatecken. Då blir det långa, långa räckor av ord som läsaren måste bena upp för att förstå vad den som skrivit vill säga. Ibland måste läsaren gå tillbaka i den långa meningen - om och om igen. Backa bandet, så att säga. Är det bättre då? Intelligentare? Nej, det är det inte. Snarare tvärtom, eftersom det hindrar tankens fria flykt.
| Bra i textbygget. |
Ett tips till alla skribenter som gillar att skriva krångligt: sätt ut punkt, kommatecken eller kolon. Gärna ett och annat utropstecken eller frågetecken också. Det är bra små tecken för de skapar liv och rytm i texten. De ser ut så här: . , : ! och ?. Fina, eller hur?
| Också bra. Ibland till och med bättre. |
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar