2014 års nobelpristagare i litteratur Patrick Modiano i arbete. |
Jag läser i tidningen att det uppstått en ny grupp av personer som hamnat utanför på arbetsmarknaden: skrivande journalister som inte lyckats "ta steget ut i det nya medielandskapet". Plötsligt finns det inte längre någon plats för dessa - oftast medelålders och lite äldre - skribenter. Vad ska man göra med dem? De där som "bara" kan skriva texter, men som inte riktigt förstår sig på det här med Facebook, Twitter, Tweet och Instagram. De där som inte riktigt har lärt sig att förstå storheten i korta rapporter om nu-läget och selfies över cafelatte-muggen. De där som inte klarat av att ständigt vara uppdaterade och ta till sig de senaste landvinningarna på nätfronten. De där som, istället för att hänga med i den senaste info-tekniken, putsat på sina texter för att göra dem så läsbara, så begripliga och så upplevelse-täta som möjligt. Sådant pet-jobb tar tid - och det finns det inte tillräckligt av längre. Tid är en bristvara, tid ska gå fort - så man hinner med att springa ifatt livet. Tid som går långsamt är inte önskvärd.
Tiden ska gå fort... |
Det ska vara kort och det ska vara rykande aktuellt - så aktuellt att det kallnar på bara någon timme. För i cyberspacet drar vinden kylig och tiden går lika fort som snälltåget. På ett ögonblick är det som skrevs inte längre nytt. Det skrivna ordet sjunker allt längre ner på "startsidan", tills det inte längre finns i nutiden. På ett ögonblick har allt blivit till dåtid och historia.
På facebook blir allt snabbt historia. |
Någon dag senare läser jag att bokläsandet minskat i vårt land. Man har inte längre tid att sitta med en bok - det tar för lång tid att tränga in i komplexa tankegångar och långa meningar. Detta trots att man numera vet, att just bokläsandet är oerhört utvecklande - inte bara för språkutvecklingen, utan också för förmågan att tänka abstrakt, planera och fantisera. Och kanske allra mest för förmågan till inlevelse i andra människors känslo- och tankeliv. Empati brukar det kallas.
Rikedom. |
Söndagskvällens tanke: vi måste återupprätta det skrivna ordet. Det där ordet som står på en boksida och som samsas med andra ord till ett sammanhang. Det är just förmågan att uppleva sammanhanget som gör oss till människor. Så: läs, för höga helvete! Och skriv!!
PS Återkommer med några lästips imorgon.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar