Tid för eftertanke

Pennan är ett mäktigt vapen.

Med pennan som vapen och som symbol för yttrandefriheten, demonstrerar människor världen över - mot de bestialiska avrättningarna i Paris och terroristernas försök att tysta det fria ordet. På Place de la République höjer demonstranterna sina pennor mot himlen. Pennan - symbolen för yttrandefrihet, för rätten att fritt få uttrycka sin tanke. Finns det något viktigare? Nej, jag tror inte det. När den rätten försvinner - då är det farligt att vara människa. Men ännu farligare är det om vi människor slutar kräva vår rätt att uttrycka oss, slutar att försöka formulera våra tankar i ord. Och allra värst: om vi till och med slutar att tänka kritiskt. Då vet vi till slut inte längre vad som är rätt och vad som är fel, vad som är rättvisa och vad som är förtryck.

Förtryck eller frihet?

För att kunna lära sig att tänka kritiskt, krävs tid och tålamod. Man måste gå till botten med saker, man måste granska och studera. Sådant går inte supersnabbt.

Med ljusets hastighet kan ett budskap
nå ut över hela världen.

Men vår tid har blivit ett snabbhetens tidevarv. På gott och ont. Som en blixt så snabbt kan ett budskap nå ut över hela världen. På ett ögonblick kan några ord eller en bild drabba en hel befolkning. Men många gånger är det som sprids så kortfattat och så förenklat att det riskerar att missuppfattas eller feltolkas. Budskapet blir svart-vitt, utan nyanser, utan eftertanke. Snabba ryck, häftiga effekter och ett budskap som slår hårt och direkt, som i en reklamfilm. Men - hur går det då med nyanserna? Med gråskalorna? Med alla de komplexa sammanhangen? Allt det där som ger oss den verkliga, djupa förståelsen?

Vi måste ge oss själva tid för eftertanke. Då händer det saker - jag lovar. Bra saker.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner