Mammornas thé-bjudning

Jag har så smått börjat tröttna på programidén att sammanföra ett antal mycket kända kändisar, låta dem bo i ett hus tillsammans - äta och prata, prata och äta och prata, prata. Och äta. I varje avsnitt får en kändis sin alldeles egna dag, då han/hon får berätta om bara sig själv - gråta, skratta, blotta sig, bjuda på just sin favoritmat och så ordna en aktivitet för de andra kändisarna - en aktivitet som dagens huvudperson sätter stort värde på, för egen del. Stjärnorna på slottet och Så mycket bättre - samma upplägg, samma koncept.

Dellert och Gardell
- konflikten lugnade sig nog till slut.

Tanken bakom är förstås att placera riktigt stora egon på ett och samma ställe - och se vad som händer. Vem minns inte konflikten i ett av de första Stjärnorna på slottet mellan Jonas Gardell och Kjerstin Dellert? (Fast ingen minns väl vad konfliken egentligen handlade om... Kanske handlade den bara om att Sverige är för litet för dessa båda giganter - samtidigt). Eller bråket mellan Börje Ahlstedt och Peter Harryson. Det senare bråket handlade dock om en speciell sak: att den Dramaten-trogne Ahlstedt tyckte att Harryson - som en gång varit en "seriös" skådelspelare - svikit sitt kall och ägnat sig åt lättviktig underhållning istället.

Börje Ahlstedt kultur-mobbade...

Jag minns att Ahlstedt var grym och ytterst ironisk och att Harryson försökte försvara sig. Men man kunde se att pilarna tog, att elakheterna om sveket mot Konsten verkligen träffade hjärteroten och gjorde riktigt, riktigt ont.

... Peter Harryson.

Årets upplaga av Stjärnorna på slottet trodde jag skulle vara tråkig, så jag valde bort att titta. Men - så plötsligt blev jag nyfiken en kväll och letade rätt på ett par avsnitt på SVT Play: Rikard Wolffs och Örjan Rambergs dagar. Jag satt som förhäxad. Så mycket ensamhet, så mycket kamp för självkänsla och självrespekt, så mycket övergivenhet och så mycket sorg - och så mycket kärlek och så mycket skönhet. Och så oerhört mycket eftertanke.

Årets gäng på kändis-slottet: Özz Nûjen,
Helena Bergström, Örjan Ramberg, Harriet Andersson
och Rikard Wolff.

En scen under Örjan Rambergs dag, kommer jag aldrig att glömma. Aktiviteten som Ramberg valt att göra tillsammans med sina stjärn-vänner - Harriet Andersson, Helena Bergström, Özz Nûjen och Rikard Wolff - är att bjuda mammorna på thé. Alla får i uppgift att gestalta sin egen mamma och så berätta om barnen för de andra mammorna. Örjan Ramberg har letat reda på foton av mammorna och så ordnat peruker, kläder och accessoirer som skall kunna passa varje stjärnas mamma. Så blir det dags för thébjudningen. Mammorna trippar in i salongen. Ser sig lite tveksamt omkring i lokalen. Lite blyga och lite generade är de - det är ju första gången de möts. Mest bedårande är de båda långa äldre damerna med hatt och handväska och permanentat hår: Rikards och Örjans mammor. De ler skälmskt, tittar ned i bordet och suckar lite uppgivet över sina pojkar. Så jobbiga de är, pojkarna. Och så besvärliga de är med alla dessa känslor... Men så stolta de är mammorna där de sitter. De strålar.

Mammorna på thé-bjudning.

Så kan man också få kontakt med dem som inte längre finns bland de levande: man kan göra dem levande själv. Särskilt Rikard Wolffs mamma kom till liv med ögon strålande av kärlek.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner