En annan sorts memento

Ät inte för mycket av den goda glassen...

När jag var liten kunde det heta så här:
"Skratta inte för mycket, imorgon blir det gråt!" Eller
"Tänk efter ordenligt nu, så att du inte ångrar dig imorgon." Eller
"Sol idag, regn imorgon. Minsann..." Eller
"Ät inte för mycket av den goda glassen nu, då kan du få ont i magen!" Eller, som min svartsynta mormor brukade sucka på midsommarfesten:
"Nu vänder det mot höst..."

Höst-aning?

Begreppet "eftertankens kranka blekhet" var det rättesnöre jag växte upp med. Det gällde att veta vad man gjorde och varför, annars kunde det gå snett. Jag hade väldigt mycket fantasi när jag var liten - kanske lite för mycket ibland. Och jag kunde väldigt tydligt för min inre syn se den där kranka blekheten: en tanig, grå-vit figur med dödskallemagert ansikte och anklagande blick: du har gjort fel... Varför gjorde du så?? Ångra dig nu, innan det är för sent!

Eftertankens kranka blekhet.

Min ursprungsfamilj var inte på något sätt religiös, tvärtom. Så fort det bara var möjligt hade man lämnat kyrkan och bekände sig till något slags upplyst humanism. Relationen till de troendes skara var kritisk och snarast lite föraktfullt överseende. Präster och andra religionens företrädare var antingen korkade eller så var de förljugna och låtsades tro för egen vinnings skull.

Korkad?

Trots denna upplysta humanism hyllades i hemmet en sträng pliktmoral, som man nog skulle beteckna som lutheransk. Den stackars Luther har fått bära ansvaret för mycket som han egentligen är oskyldig till - bland annat just den stränga, obevekliga pliktmoralen. Luther lär faktiskt ha varit en glad och gemytlig man som både kunde skratta och festa.

Inte så sträng som man trott.

Min avsikt med kvällens blogginlägg är inte att polemisera mot pliktmoralen eller att predika det uttjatade mantrat om att "leva i nuet", carpe diem (som betyder "grip dagen") och annat som är besläktat med det som numera kommit att bli den moderna storstadsmänniskans religion: mindfullness. Detta som en motvikt till den pliktmoral som skapar prestationsångest och rädsla inför vad morgondagen ska föra med sig. Ifall man nu inte handlat rätt, utan fel...

Nej, inte alls. Min avsikt är att inför kvällens stora final i Eurovision Song Contest, presentera min tvåa. Jag får ju inte rösta på Måns Zelmerlövs fantastiska Heroes. Men Australiens bidrag kan jag rösta på. Guy Sebastian sjunger Tonight again. Den handlar om att njuta av kvällen och natten och inte oroa sig för morgondagen - den kommer ändå: det är inte fel att ha roligt, skratta och leka. Det behöver inte komma surt efter.

Det är också ett memento: Efter sol kan komma mera sol.

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner