Buddha, Gud eller Allah?

Populär byggnad?

Hej, alla semisekulära svennar! Hur står det till med tron? Jag läser i dagens DN att Sverige är världens mest sekulariserade land - möjligen omkört av Tjeckien. Kyrkan och religionen har alltmer förlorat sin betydelse i våra liv. De kristna församlingarna krymper och ofta är det mer folk kring altaret än bland bänkraderna. Visserligen döper vi fortfarande våra barn i kyrkan, gifter oss och begraver våra döda - men tror på att Jesus var Guds son, det gör vi inte. Inte så länge allt är frid och fröjd iallafall. Men börjar det krisa - då ber vi till Gud och ropar på Jesus där han hänger på sitt kors.

Känns tryggt när det krisar.

Men semi-sekulär - vad är det? Halvt ateist, halvt troende? Ja, just så är det tydligen enligt en ny doktorsavhandling. Vi tror ibland. Och på lite olika saker. Vi tror lite som det passar oss och inte längre enligt de gamla ramarna för trosutövning.

För ett tiotal år sedan avled en bekant till mig. Hon hade i förväg noga skrivit hur hon ville gestalta sin begravning. Den skulle ske i kyrkan, en präst skulle viga hennes stoft vid jorden - men något "religiöst" fick det inte vara, inget "svammel om Gud och Jesus", som hon uttryckte sig. Prästen måste ha ställts inför ett svårt dilemma. Hur sköta sitt jobb och följa den kristna ritualen - men ändå inte?

"Av jord är du kommen..."

Jag tror att detta är ganska typiskt vår tid: vi tror när det passar oss, vi väljer och vrakar bland de tros-yttringar som verkar mest attraktiva för oss - just nu. Vi är religiösa eklektiker. Lite buddhism först: säkert bra och medmänskligt och verkar inte så dogmatiskt - många intelligenta och upplysta människor säger ju att de är buddhister. Så en nypa hinduism kanske - med lite yoga och annat meditations- och mindfullnessaktigt, det är alltid nyttigt. Och så lite kristendom kanske - det där med att "älska sin nästa" kan ju vara bra ibland. Eller? Och så till slut: en hel del gammalt skrock som tron på spöken och övernaturliga väsen. Det har visat sig att de semisekulära svennarna hyser ett allt större och djupare intresse för det ockulta. Antalet medier och spågummor har ökat drastiskt de senaste åren.

Antalet spågummor har ökat drastiskt.

Är denna eklekticism något dåligt? Ska man istället hålla sig till en trosriktning och konsekvent vara den trogen? Jag måste tänka på denna fråga. Det finns inte något mera intolerant och inskränkt än religiös fanatism. I förlängningen blir den farlig. Men - vilsenheten är också farlig. Människor kan gå vilse och förirra sig allt längre bort från verkligheten och in i ett sammelsurium av inbillningar och vanföreställningar. Det är också farligt.

Återkommer i frågan.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner