Amazing grace

Amazing grace är en sång som ofta brukar framföras på begravningar. Jag tycker inte om den sången - särskilt inte när den framförs av någon wailande sångare till gitarrackompanjemang. Då blir det bara sliskigt och sentimentalt - inte vackert och högtidligt, som det borde vara. Det där himmelskt skira och vördnaden inför livet och döden får liksom ett slags billig grällhet över sig och det stör mig. Amazing grace betyder ungefär "den oväntade nåden", den nåd som kommer som en gåva, som en överraskning, något som man inte kunnat påverka med sin vilja eller sitt intellekt. Man får helt enkelt en present man inte väntat sig.

En present man inte väntat sig.

Igår fick jag en sådan present. En oväntad gåva. Jag hade visserligen önskat mig den, men inte vågat hoppas på att få den. Och så plötsligt fick jag den.

Så här var det. Igår var det den dagen jag skulle få reda på vad det var för sorts cancertumör jag haft i bröstet. Om det var en ilsken jävel som skickat ut sina tentakler i lymfsystemet, eller inte. Min rädsla var stor. Mycket stor. Hjärtat slog så fort att det var svårt att andas. När läkaren kom för att hämta mig i väntrummet, vågade jag knappt se henne i ögonen. Jag ville inte se en bekymrad blick och en rynkad panna. När vi kom in i mottagningsrummet och hon började redovisa tumörens egenskaper, tittade jag försiktigt upp - och mötte en leende blick. Mitt hjärta blev plötsligt lugnt, en värme spred sig i kroppen och jag vågade lyssna. Tumören hade visat sig vara av den mindre arga sorten och väldigt trögväxande. Den hade inte orkat ut i lymfsystemet, utan hållit sig lugn i bröstet. Cellgifter, som jag varit så rädd för, skulle inte behövas. Nu blir det piller istället. Kanske inte det roligaste - men jag fick livet tillbaka och en framtid.

Tumören hade inte
orkat ut i lymfsystemet.

"Idag botar vi bröstcancer", sa läkaren. Att få höra de orden, är den finaste gåva man kan få. Det är den oväntade nåden. Jag har fått skörda frukterna av all den forskning som bedrivs av outtröttliga medicinare. Som en hyllning till cancerforskningen, tänker jag inte spela Amazing grace. Som sagt, trots titeln, gillar jag den inte. Här kommer något helt annat, något som blixtrar av musikalitet och intelligens. En oväntad kombination och en överraskande nytolkning, precis det som kännetecknar framgångsrik forskning. Stockholmsensemblen Dirty Loops spelar sin egen version av förra årets Melodifestivalvinnare Undo.

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner