Kristus på korset. |
Imorgon är det Långfredag. Det är dagen då Jesus dog på korset. När jag var liten var detta en allvarets och eftertankens dag. Man skulle inte spika, köra borrmaskin eller leka med bollar. Inte heller roa sig för mycket eller skratta högt. TV visade inte den vanliga glättiga fredagsunderhållningen och Dallas var inställt. Alla affärer var stängda. Mina föräldrar var inte alls religiösa. De hade lämnat Svenska Kyrkan så fort det blev möjligt någon gång i början på 1960-talet. Men ändå ville de visa respekt för denna kristna högtidsdag och för dem som ville hålla den i helgd och begrunda Jesu öde. Därför var det tyst och stilla i mitt barndomshem på Långfredagen och vi brukade lyssna på Bachs Matteuspassionen. Och så var det kokt fisk till middagen - inget frossande med kött.
Fick inte visas på Långfredagen. |
Nu är det inte så. Inte alls. Det verkar som att folk har glömt det där med Jesus och korsfästelsen. Alla affärer är öppna och fulla med shoppingsugna kunder. Man kör både slagborr och maskinsåg och skrattar gör man också. Ska man inte få göra det, då? Det gäller ju att passa på när man är ledig. Eller?
Buller på Långfredagen. |
Jag tycker att man i möjligaste mån ska visa respekt och vördnad för människors tro. Även om man själv inte delar denna tro, måste man ändå respektera att andra tror. Och för många människor är tron en väldigt allvarlig sak - något som man absolut inte får skoja om och driva med. Att inte respektera trons betydelse kan i värsta fall urarta till människoförakt. Och i förlängningen till det allra mest fruktansvärda scenariot med terror och mord i religionens och trons namn. Detta betyder inte att man ska acceptera förtryck och underkastelse - men man kommer alltid längre med respekt än utan. Lyssna och försöka förstå är alltid en bättre strategi än konfrontation och förakt.
Humor? |
Självklart kan man se med humor på Jesus och Buddha och Muhammed. Förhoppningsvis hade dessa herrar väl själva lite humor - annars hade de nog inte lyckats så bra som de ändå gjorde: världskändisar i tusentals år. Vem kan tävla med det? Inte ens Michael Jackson och Muhammad Ali.
Jag tänker iallafall försöka att tänka på Jesus imorgon, även om jag måste både städa och laga mat. En stunds eftertanke för denne man som präglat hela vårt västerländska tänkande i tvåtusen år.
Här kommer finalen ur Johann Sebastian Bachs Matteuspassionen.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar