Den farliga självkritiken

I Landet Lagom (Sverige) tycker man inte om att folk "förhäver sig", som det heter. Att påstå att man är stor, bra och vacker är inte riktigt passande - även om man skulle råka vara det. Detta är väl antagligen ett uttryck för den i vårt land mycket djupt rotade Jante-lagen. Jantelagen har tio budord - precis som Mose lag. Några av buden lyder som följer: Du ska inte tro att du är något. Du skall inte tro att du duger till något. Du ska inte tror att någon bryr sig om dig.

Aksel Sandemose.

Jante-lagen härstammar från romanen En flykting korsar sitt spår av den dansk-norske författaren Aksel Sandemose. Jante är alltså bara en fiktiv lag, inget som står skrivet i någon av regering och riksdag fastställd lagbok. Trots det är den ändå oerhört närvarande i vårt svenska medvetande. Men förhoppningsvis börjar denna det inre förtryckets och det grymma överjagets inflytande att ebba ut med tiden - för jag tror att det mest är de äldre och medelålders som hemfaller åt yttringar i stil med "Men inte ska väl jag..." eller "Det kan väl inte jag...". Eller ännu värre: "Tror han att han är något kanske??"

Vem är störst, bäst och vackrast?

Visst kan det vara både tröttsamt och jobbigt med skrytsamma, pretentiösa människor som tror sig vara störst, bäst och vackrast. Och visst är det bra med självkritik - men det får inte bli få mycket. Då blir självkritiken till ett stort hinder i livet; man vågar inte vara sig själv, vågar inte uttrycka sig - och vågar inte skapa något, vara kreativ. För mycket självkritik kan lätt utvecklas till en tragisk låsning som i värsta fall håller en i ett järngrepp livet ut. Man får ingenting gjort av det där man verkligen ville - egentligen. Bara för att man inte tror sig om att klara det - otillräcklig som man är.

Diktaren Gunnar Ekelöf.

Diktaren Gunnar Ekelöf lär ha lidit av oerhört mycket självkritik. Så mycket att han var tvungen att dricka alkohol för att våga skriva ner det han hörde i sitt innersta. Utan sprit som dövade den skoningslöse inre domaren, blev det inga dikter. Det smärtar mig att det kunde vara så, att en så högt begåvad människa var tvungen att tillgripa en drog för att våga formulera sitt innersta - våga vara sig själv.

Här kommer några rader av Ekelöf - gåtfulla och visionära ord om människolivet. Hatten av för geniet! Och ner med Jante-lagen!

Som när en väldig ångare passerar
långt ute, under horisonten, där den ligger
så aftonblank. - Och vi vet inte om den
förrän en svallvåg når till oss på stranden,
först en, så ännu en och många flera
som slår och brusar till dess allt har blivit
som förut. - Allt är ändå annorlunda.

Så grips vi skuggor av en sällsam oro
när något säger oss att folk har färdats,
att några av de möjliga befriats.

Ur En värld är varje människa (samligen Färjesång)


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner