Penna och papper

För ett år sedan blev jag kallad till intervju för ett jobb som lärarvikarie. Först skulle vi som valts ut till intervjun informeras i grupp, sedan skulle vi grillas enskilt. Gruppen bestod av sex unga grabbar i 25-årsåldern och så jag. Han som ledde informationsmötet var några år yngre än grabbarna - kanske lite över tjugo.

Istället för allt.

När vi i gruppen väntade på att mötet skulle börja, tog grabbarna fram sina mobiler - stora, häftiga smartphones. Jag tog fram min almanacka, ett block och en penna. Grabbarna stirrade förvånat. En av dem log vänligt och nästan lite överseende när almanackan kom upp på bordet. Flera gånger såg jag att han sneglade frågande på den svarta lilla boken.

En almanacka.

Så började mötet. Det var mycket att tänka på, många saker att komma ihåg. Jag skrev i mitt block. Grabbarna skrev inte. Mot slutet av mötet fick vi varsitt formulär som skulle fyllas i - det var frågor om vilka ämnen vi kunde tänka oss att vikariera i, hur många timmar per dag vi kunde tänka oss att jobba och hur långt vi skulle kunna resa för att ta oss till de olika skolorna. Grabbarna hade svårt att fylla i formuläret - ingen hade någon penna med sig och ett par av dem förstod inte riktigt det där med att stryka under, ringa in och sätta kryss i ruta. Att fylla i formuläret tog lång tid. Mycket lång.

En användbar pryl.

I förrgår kväll var jag på föräldramöte i min yngsta dotters skola. Hon har precis börjat gymnasiet i en stor anrik innerstadsskola. Alla föräldrar tar fram sina smartphones, några sina laptops. Jag tar fram mitt block och min penna. Några mammor och pappor sneglar lite frågande, där de sitter bakom sina skärmar. Läraren sitter bakom sin laptop och sköter en powerpoint med schema och annan information. Någon pekpinne verkar inte finnas i klassrummet. Inga kritor och grön/svart tavla heller. Läraren berättar om frånvarorapportering, schemaändringar, läxor, skrivningar, skolmat och andra aktiviteter. Allt nås via datorn. Inte ett enda papper delas ut. Och jag som tagit med mig en grön, fin plastmapp för Lillasysters skolpapper...

Plastmappar - också användbara.

Visst är det fantastiskt med mobiler och datorer (när de funkar...)! Visst är det fantastiskt att kunna få svar på i stort sett alla sina frågor - direkt! Att kunna meddela sig omedelbart - med både ord, bild och ljud. Det är ovärderligt och skapar kontakt på ett sätt som världen aldrig någonsin tidigare sett maken till. En tanke och ett ord kan få vingar och flyga över världen på ett enda ögonblick. Jag älskar också min mobil och min laptop. Men jag älskar en annan sak också: att sitta med ett papper och en penna framför mig. En tomt papper. En yta som bara väntar på att jag ska fylla den med något. Några linjer - en bild, ett par ord. Vad som helst kan hamna på det där papperet. Det finns inga begränsningar - annat än dem som hjärnan sätter upp. Det är tankens frihet.

Jag vill på intet vis klaga på att vi lever i teknikens tidevarv. Men jag vill kämpa för en kreativ samexistens - mellan datorn pch pennan.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner