| Marie-Louise Ekman "fullbordar" Olle Baertling. |
Om en konstnär dör och lämnar sitt verk ofullbordat - är det då rätt att någon annan fullbordar det? Frågan är självfallet komplex. Kanske beror det på vem det är som fullbordar, vad den avlidne hade velat, hur det görs och - alldeles avgörande - varför. Är skälet pengar, är projektet direkt oetiskt. Är skälet något annat - t.ex. att man vet att konstnären inte hunnit säga det han/hon velat - kan det diskuteras.
| Stieg Larsson 1954-2004. |
I dagens DN skriver två barndomsvänner till Millennium-författaren Stieg Larsson en brandartikel där de vänder sig mot det som de betecknar som en gravskändning av författarens litterära kvarlåtenskap. Stieg Larssons far och bror - som egentligen aldrig haft någon nära relation med sin son/bror - har sålt rättigheterna till kvarlåtenskapen och godkänt att en annan författare skriver en fjärde del av den berömda Millennium-trilogin. Lisbeth Salander ska återuppstå - väckt till liv av en annan skapare.
| Lisbeth Salander ska återuppstå. |
Denne andre författare heter David Lagercrantz, samme man som skrev den bästsäljande biografin Jag är Zlatan Ibrahimovic. Här handlar det om stora pengar - både för familjen Larsson, för förlaget och för författaren som axlar Larssons mantel. Hade Stieg Larsson själv velat detta? Vännerna tror inte det. Inte heller Stieg Larssons änka Eva Gabrielsson, som helt åsidosattes av familjen eftersom de inte var gifta utan "bara" sambo. Stieg Larssons röst har tystnat - ska då någon annan plötsligt börja tala i hans ställe? Med ett annat språk, en annan stil och möjligen med en annan ambition? Det känns tveksamt...
| David Lagercrantz ska återuppväcka Lisbeth S. |
1911 avled min tonsättar-idol Gustav Mahler. (Alla som läser min blogg vet vilken stor roll denne tonsättare spelat i mitt liv.) Han efterlämnade en skiss till en ofullbordad tionde symfoni. Skissen låg undanstoppad i flera decennier, ända tills en dirigent och forskare vid namn Deryck Cooke hittade den och började rekonstruera den. Symfonin består av fem satser - två av dem var fullbordade och färdig-instrumenterade, medan resterande tre bara var summariska skisser. Troligen ville inte Mahler att någon annan skulle ta vid där han slutat - och vilken seriös tonsättare skulle vilja det? - men hans änka lät sig till slut övertalas om fördelarna och gav Cooke fria händer.
| Skissen till den ofullbordade. |
Blev det bra eller dåligt? Var det att skända Mahlers minne? En del forskare har ansett det som ett helgerån att låta någon annan peta i mästarens partitur. Och ingen vet ju vad Mahler själv hade tyckt om saken. Men jag tycker att det var en fantastisk tur att Deryck Cooke vågade fråga änkan Alma. Annars hade världen gått miste om något av det allra vackraste som någonsin komponerats. Dessutom kan man höra att Mahler - om han hade fått leva några år till - troligen blivit alltmer modernistisk och avskalat atonal. Men, som sagt, det får vi aldrig veta. Inte heller vad som hade hänt med Lisberth Salander om Stieg Larsson fått bestämma.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar