Skön, med lågande hy och slutna ögon,
slumrar herden så ljuvt i månens strålar.
Nattens ångande vindar
fläkta hans lockiga hår.
Mannen drömmer, och diktaren ber gryningens gudinna att inte väcka honom, utan låta honom fortsätta drömma sin vackra dröm, för:
När han vaknar en gång, vad ryslig tomhet
skall hans lågande själ ej kring sig finna!
Stagnelius mådde säkert väldigt dåligt. Han lär ha varit hemskt ful. Troligen "för ful för ett fuck" så han fick nöja sig med horor och dog bara 29 år gammal av syfilis, sprit och droger. Men hans dikter lever fortfarande! Det doftar och gnistrar och lyser i det gröna bland träden och i gryningsljuset och i den silverglänsande bäcken. Man kan ju undra hur han hade klarat sig idag, när allt är så utseendefixerat? Kanske hade en plastikoperation kunnat fixa till honom? Men då kanske han hade slutat skriva dikter istället?
| Erik Johan Stagnelius. Foto:Bertil Hertzberg. Docka av Gunilla Pantzar |
Ibland undrar jag om vi människor behöver ett visst mått av sorg och olycka för att bli kreativa. Hur ofta hör man en låt som handlar om lycka egentligen? Hur ofta ser man en tavla som föreställer skrattande människor? Visst är det nog så, att olyckan, tvivlet och sorgen är drivkrafter till skapande. Jag tänker på en annan man, som verkligen blev plastikopererad. Kanske hade han och Stagnelius blivit kompisar om de levat samtidigt? Vem vet? Ibland tycker jag att det gnistrar och lyser i hans musikaliska arrangemang, precis som i Stagnelius dikter. Inget lämnas åt slumpen, allt är perfektion - precis som i Stagnelius fantastiska ordbygge. Michael Jackson - the famous "Wacko Jacko" - mannen som varken ville vara man eller kvinna, barn eller vuxen, svart eller vit, helgon eller syndare. Se på detta gamla YouTubeklipp - före "knivarnas tid". She's Out of My Life. Sorgen kan vara mycket vacker.
Åsa – min älskade hustru. Det är så fantastiskt att läsa det du skriver, det är som att åka berg-och-dalbana i känslor, ena stunden en jublande glädje och nästa stund tar du mig ner i den djupaste sorg och förtvivlan. Men det är kanske som du skriver ”sorgen kan vara mycket vacker”.
SvaraRaderaMen lycka är väldigt mycket vackrare!
Din make.
Tack för dina vackra ord!! Visst är lyckan väldigt mycket vackrare! Iallafall för dem som upplever den. Men jag skriver att "sorgen kan vara mycket vacker". Den behöver minsann inte alltid vara det. Den kan vara både svart och stum. Men kanske är det så att vissa människor föredrar moll, medan andra föredrar dur. Vissa tycker om att titta på komedier medan andra gillar tragedier bättre. Men jag tror faktiskt att mörkret har en alldeles särskild dragningskraft ändå. Åtminstone som relief. Utan mörker, inget ljus.
Radera